A New Start
Hejsan allihopa.
Good news - Sandra Vestlund är ÄNTLIGEN hemma igen!
Jag är ledsen att jag inte har skrivit på länge. Hade så otroligt mycket att göra de sista veckorna, så at skriva på bloggen var inet första prioritet. Men nu tänkte jag fylla in om allt som ni har missat. Börja med graduation:
- - -
- - -
Graduation var helt enkelt underbart! Dock otroligt sorgligt med tanke på att det troligen var sista gången jag mötte de flesta av dem.
Tänkte bara lägga ut en kort sammanfattning om vad som händer på en amerikansk examen:
Dagen innan samlas alla för "rehersal", då de går igenom allting som kommer hända nästkommande dag. Vi fick också våra snygga kåpor + hattar, plus att vi blev fotograferade as "the class of 2010"!!!
Under examen så träffas alla på skolan runt 17.30, då alla föräldrar och släktingar knör in sig in the auditorium, medans vi studenter minglade, tog kort, grät och sa hejdå till varann. Sedan var det då dags att gå upp på scenen, och se massa bilder ifrån den den tiden då alla mina senior kompisar sprang runt i blöjor på dagis tillsammans, fram tills idag. Efter bildspelet så höll både elever, lärare och rektorn tal, och efter det fick alla gå över scenen för att hämta sitt diplom. Dock så fick jag detta ist:
Lite lätt mobbat om ni frågar mig. Men bättre än ingenting ^^,
- - -
När alla såg mitt snygga certificate på scenen så kunde ingen på min rad hålla sig. Speciellt inte Markie och Taylor som satt på varde sida.
Det blev iaf en otrolig sorglig men underbar kväll. Helt enkelt en kväll jag aldrig kommer att glömma. Det var också extra roligt med tanke på att min underbara familj från Sverige hade kommit över för att dela ögonblicket med mig. Det var en otroligt grym känsla att faktiskt kunna visa och kunna vara stolt över vad jag har åstadkommit detta året. Att faktiskt kunnat säga - och speciellt visa att jag har blivit en del av skolan, och att jag lyckades skapa mig ett liv helt på egen hand. Utan någon som helst hjälp. Detta året var bland det bästa och värsta året i mitt liv. Jag tror aldrig jag har gått igenom en sådan omställning förut. Och jag tror aldrig att jag har, eller någonsin igen kommer att behöva anlita mig så mycket på mig själv.
Detta året fick mig att växa något otroligt. Inte bara i kunskap, men också som människa. Även ifall det såklart har varit tuffa perioder under året, och dagar då man inte har velat annat än att bara ge upp och åka hem, så är jag glad att jag hade kraft nog att fullända min upplevelse. Att åka som utbytesstudent har varit min dröm nu i många år, och jag kan fortfarande inte fatta att jag faktiskt gjorde det. Och nu - när allting äntligen börjar falla på plats så är jag redan tillbaka i Sverige igen. För några månader sedan så kändes det som att denna dagen aldrig skulle komma. Att jag skulle fastna där för alltid. Men, nu sitter jag här - i Rebekah Mulligans hus i Småland - Sverige, utan några bekymmer i hela världen, med en familj som jag älskar, vänner som jag avgudar och en bästa vän bredvid mig som förbjuder mig att någonsin åka någonstans utan henne någonsin igen.
Livet i Sverige är på ett sätt precis som jag lämnade det, och på ett annat så är det verkligen helt upp och ned vänt. Jag trodde aldrig att så mycket drama skulle hända här medans jag var borta. Det enda som är jobbigt nu är dock känslan av att inte räcka till. Det känns som att folk (inte alla såklart, men vissa) tror att jag har varit borta på semester ett år och att allting nu är frid och fröjd. För er som tror det så kan jag ju säga direkt att så är INTE fallet. Har man aldrig åkt iväg från sitt liv - från sin familj, från alla sina vänner - ifrån allt i sitt liv man kallar och ser som trygghet för att starta om ett helt nytt liv, så ska man inte prata. Och absolut INTE dömma.
Jag har också fått med mig jobbigheter hem i bagaget, och en saknad större än vad som går att beskrivas. Även ifall Sverige är mitt hem, och kommer alltid vara den platsen som jag ser som hem, så har jag två liv nu. Och jag har personer runt om i hela världen som jag bryr mig om, och saknar.
Det finns båda nackdelar och fördelar med att åka iväg som utbytesstudent. Nackdelen är vad jag precis beskrev: saknaden av sitt gamla liv, och saknaden av allt och alla som man älskar. Fördelen är dock att man lär sig uppskatta ALLTING sååå mycket mer, och man lär sig också att bli självständig och lita på sig själv.
Nu för tiden vet jag att vad som än händer och väntar i livet, så kommer jag att klara det. Men, jag vet också att jag aldrig tänker göra det utan alla er som jag älskar vid min sida.
Jag skulle lätt göra om detta året igen och igen om jag kunde och fick valet. MEN, jag skulle aldrig utsätta mig för ännu ett år någon annanstans.
Borta bra, men hemma bäst!!!!
- - -
Efter graduation så åkte jag iväg på en roadtripp med min familj i 5 dagar. Och gissa vart jag ville åka? Till Boston såklart, och sedan så åkte vi också vidare till Newport - Rhode Island. Snacka om att det var underbart att kunna känna sig fri och att äntligen få umgås med min underbara familj och världens bästa farmor igen. Min familj åkte tillbaka till Sverige igen den 2a Juli, alltså 4 dagar innan det var dags för mig att åka hem. Så väl tillbaka i Fabius så spenderade jag de sista dagarna tillsammans med alla de som betydde mest - värdfamiljen och alla mina underbara kompisar. Vi hade ett stort party 3e, där vi firade både 4th of July - deras national dag, men det blev också en slags hejdå fest för mig och alla mina kompisar. Sedan så hängde jag mest med Dia, Markie och Maggie de kommande dagarna efter det. Dock så blev jag chockad över hur många det var som kom över för att säga hejdå. Kändes som att vi drev ett hotell med tanke på hur mycket folk som alltid var över.
Då kommer vi in på den sista dagen i Staterna, 6e juli; jag och Maggie hade stannat uppe och packat och haft "heart to heart" talk hela natten. Sedan kom Kate och hämtade upp mig runt klockan 7 på morgonen för att ta med mig till Denny's för att äta frukost. Det blev såklart äggröra, american panncakes & bacon. Vilken chock.
Efter den underbara, men sorgliga frukosten så släppte Kate av mig hos Markieboy, där jag spenderade de närmsta två timmarna i en traktor!! Hade tjajat på Markie ända sedan det att jag kom dit på att jag en dag skulle köra en av hans pappas mångmiljoner traktorer! Bor man ute på landet i mitten av ingenstans i ett helt år så måste man ju iaf ha provkört en traktor!!!
Markie hade dock vägrat att låta mig köra hela året, men sista dagen så vek han ned sig och lät mig köra i sådär 2 minuter!!! Snacka om coolt!!!! Och ännu bättre - jag var grym! Iaf tycler jag så, för jag krashade aldrig, och jag lyckades hålla mig på vägen ^^,
1 - 0 till sandra!
Efter att jag fått mitt lyckorus och jag börjat skinka kossa och äckel jord så kom Dia och hämta upp mig för att åka tillbaka till mitt hus och packa det sista innan det var dags att börja dra oss bort till flygplatsen.
- - -
- - -
Maggie & Markie hängde med till flygplatsen, och såklart min värdfamilj. Jag visste att det skulle bli jobbigt att säga hejdå, men jag trodde aldrig att det skulle bli SÅ jobbigt som det faktiskt var. Jag hatar at säga hejdå, speciellt med tanke på att jag inte vet hur läng tid det kommer att ta innan det att jag får se dem igen!
Menmen.. flyget hem tog ca 25 timmar med mellanstopp och allt. Så efter att inte ha sovit på två nätter och att int eheller ha ätit någon riktig mat sedan min underbara frukost på denny's dagen innan, så var det en trött, men otroligt darrande och glad Sandra som anlände till Landvetter flygplats där hon fick se sin älskade familj och också några av sina bästa kompisar, och världens bästa systrar stå och vänta på henne. Måste säga att det var en av de bästa studerna i mitt liv. Att äntligen få se alla igen. Det värmde något otroligt i hjärtat.
Man får säga vad man vill om USA, men enligt mig så är Sverige, och kommer alltid att förbli BÄST .
- - -
Detta var mitt sista inlägg som en utbytesstudent. Tänkte dock hålla uppe bloggen för de som vill fortsätta läsa om mitt otroligt intressanta och underbara liv här hemma i Sverige. Har dock inte bestämt om jag ska ändra om den till engelska istället så att även mina amerikanska kompisar ska kunna gå in och kolla. Vi får se vad som händer.
Som jag skrev i början av detta otroligt långa inlägget så är jag ledsen för att det har tagit mig på lång tid att lägga in detta. Men jag har helt enkelt varit för upptagen med att njuta av allt det underbara som Sverige har att erbjuda!!!!
- - -
Äntligen finns jag i din famn igen.
- - -
Nu ska en trött, men glad Sandra gå och lägga sig i alla fall. Tror jag. Rebekah jobbar natt så jag är helt ensam i huset. Så får se hur bra det går att sova. Ska dock ge det ett försök nu iaf.
Godnatt alla underbara vänner,
godnatt världens bästa släkt och familj,
godnatt min otroligt saknade värlfamilj,
godnatt Fabius,
godnatt USA,
godnatt vaggeryd - småland,
godnatt Min älskade fruga,
godnatt Sverige,
godnatt V ä r l d e n .
Peace & love,
xoxo
// ERAN Sandra Linnea Vestlund
♥
